Äntligen iväg till min älsklingsstad.

Så blev det då äntligen dags för avfärd till Berlin. Morgonen kunde dock börjat bättre, 5 cm nysnö på en redan hal garageuppfart var INTE vad jag ville ha. Och klockan halv sex på morgonen vill man inte ut och skotta. Resan till Malmö för att hämta Tess och sen vidare till Köpenhamn var lite lätt glatt om man säger som så.

Med bilen parkerad, bagaget insläpat och incheckat, säkerhetskontrollen passerad blev det dags för en kopp kaffe för vi behövde båda vakna till liv lite mer. När vi får kaffet säger killen bakom disken till mig: "Jag brukar inte fråga såhär men vill du ha ett rabattkort, jag har sett dig här tidigare ett par gånger?" Jag sade att så ofta var jag nog inte där så jag tackade nej. Tydligen gör jag en del intryck på folk för så ofta har det väl ändå inte blivit, kanske 6-8 gånger under 2½ års tid.

När väl flyget lättat kunde jag bara konstatera att jag blev skyldig Tess en drink, jag förlorade nämligen vår lilla vadslagning.

Man känner sig väldigt effektiv när man sedan går ut från hotellet vid tolv-tiden och konstaterar att man redan hunnit en hel del, inklusive resor och uppackning (nåja, delvis)på hotellet.

Eftersom vädret var strålande bestämde vi för åka till TV tornet, utsikten är ju inte fullt så rolig när molnen ligger lågt över hustaken. En dryg halvtimme för att köpa biljett och sedan ytterligare nästan två timmar innan vi fick ta hissen upp var dock lite tröttande, men utsikten övervägde det.






Efteråt hann vi med lite shopping, sedan glüh wein med rom på en lokal bar (frusna människor + varm alkohol=fnissande människor), inhandlande av vin till rummet, innan vi landade på hotellet för typ 1 timmes lugn (=vindrickande)innan vi for ut igen, denna gång till ett ställe som hette Flax där de serverade middagsbuffe för €5.90. För de pengarna får man givetvis inga lyxmåltider men helt ok för de pengarna. Stället kändes väldigt familjärt och vi fick reda på att de hade Karaoke kväll på fredagen, kanske skulle bli ett besök tänkte vi då.

Vi gjorde någon konstig miss med tidtabelläsandet (alkoholrelaterat?) så när vi kom ut fick vi vänta 20 minuter på spårvagnen. Isgata med vatten ovanpå, 13 cm klack, nylonstrumpor och en inte alltför lång kjol är ingen lämplig klädsel visade det sig när det dessutom var ett antal minusgrader. När vi sen skulle byta till T-bana var den linjen inställd så det fick bli S-tåget istället. Tog en mindre evighet att komma tillbaka till hotellet och efter att ha varit vakna sisådär 22 timmar i sträck somnade vi väldigt snabbt. Tack och lov tänkte vi på att hänga ut skylten "Stör ej" på hotelldörren för vi misstänkte att vi nog inte skulle gå upp så väldigt tidigt.