Sedan blev det lite löst strosande runt 34:th street men hittade inget som jag verkligen ville ha utan det får vänta lite.
Innan jag lämnade Manhattan gjorde jag nåt jag aldrig gjort förut; jag ”trådade” ögonbrynen. Kostade $6, tog 10 minuter, och nu ser brynen betydligt bättre ut. Skum känsla bara när hon for runt med den tvinnade tråden men vilken teknik de har.
Senare på kvällen skulle jag träffa en transa som verkligen är kvar i garderoben. Vi fick kontakt via Facebook för några veckor sedan och han (jag skriver ”han” eftersom ”hon” aldrig kommer utanför lägenheten) ville träffa mig över en fika, men det måste vara på typ ½ timme eftersom sedan började familjen undra var han blev av. Jag visste redan att han var av judiskt ursprung och att traditionerna där är ganska strikta men jag förväntade mig nog inte att han var av den verkligt ortodoxa sorten som innebär svart hatt på huvudet, långa, lockade, polisonger och ett enormt skägg. Som transa funkar det ju bara inte att visa sig utomhus på det viset. Deras traditioner kräver också skägg som inte klipps och skulle han bara få för sig att raka av det skulle det förmodligen innebära att frun med de fem barnen skulle lämna honom, han skulle bli utesluten ur sitt samfund och slutligen även förlora jobbet.
Frun känner till hans transvestism men envisas med att han ska gå i terapi för att bli ”botad”. I stunder som detta inser man att man trots allt har det ganska enkelt för sig.
När vi lämnade fikastället ville han ta med mig till en vintagebutik som låg runt hörnet och som drevs av någon från Skandinavien, fast vi kunde inte gå dit tillsammans på grund av risken att han blev sedd av någon han kände. Enligt deras tro får de tydligen inte ens ta i hand med en kvinna och ännu värre är det så klart att bli sedd med en transa. Jag kände verkligen med honom och jag förstod hans behov av att få ”prata av” sig lite.
Butiken visade det sig var en riktigt liten trevlig butik som drevs av Malin som ursprungligen kommer från Lund. Det visade sig att vi varit ute och festat på samma ställen på det glada åttiotalet, bland annat Trocadero på Adelgatan. I butiken var även en danska och en tyska som hade valt att åka till New York för leva sina drömmar. Alla tre var underbart positiva och trevliga personer och jag går gärna tillbaka om jag hinner. På söndageftermiddagar har de tebjudningar med hemlagade svenska kakor. Hade man varit här en ännu längre tid än vad jag är så är det säkert ett trevligt vattenhål att få lite svenska traditioner till livs.
Kvällen avslutades på en italiensk restaurang i närheten.
Malin och hennes trevliga tyska medarbetare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar