Mission: Michelle: Semester!!

Så var det då äntligen semester. Fast med de närmaste fyra veckorna i princip fullbokade undrar jag om man egentligen kan kalla det semester. Redan första dagen skulle naglar fixas hos Belle Nails i Malmö att följas av lunch med Tess för att dra upp lite planer för pride-veckan i Stockholm i slutet av juli. Det tog en god stund att gå igenom hela programmet och ändå har vi säkert missat något.

Efter det var det hem och packa. Jag tyckte/trodde att jag hade koll på läget men när Mattias kom vid nio-tiden var jag knappt färdig. Nåja, så småningom blev det läggdags och bara fyra timmer senare gick alarmet igång. Suck, jag och mornar har aldrig varit de bästa vännerna.

Gjorde mig snabbt i ordning, dvs 2 timmar, och sedan stängdes resväskan innehållande 19,5 kg. Packa lätt? Jo, det var ju det jag gjorde. Ni skulle ha sett allting jag valde bort…..

Mattias körde mig till Svågertorp och enligt god DSB/First sed var tågen försenade. DSB/Last heter de väl förresten? Hur de fick in 8.11 tåget före 7.51 på stationen förstår jag inte men alla rusade dit. Inte jag, för jag orkade inte släpa väskorna upp och ner för trapporna. Till min glädje avgick dock 7.51 först, ca ½ timme sent.

Incheckningen hos EasyJet, och säkerhetskontrollen, gick lika galant som vanligt och halv tolv landade jag i Manchester. Tåg till hotellet, incheckning och sedan kvickt ut på stan för en fika. Kikade även in i en designeraffär, Karen Millen, vars design jag gillar. Tyvärr hade de inget som passade mig på rea-stället och +2.000 kr betalar jag inte för en plagg. Får väl leta vidare i London senare.

Senare under helgen blev det dock lite shoppande, fanns en affär där allting kostade £5 eller £10 så två sommarklänningar blev det för en dryg hundring styck. Övrig shopping får vänta till London.

Sparkle

Den här helgen är det T-träff i Manchester och det märks på gatorna. Fler transor per timme än vad man ser per år i Sverige, Båstadträffen och Pride inkluderat. Det uppskattas komma 800-1.000 transor hit varje träff. Och det syns verkligen, inte minst på Canal street som är området som gäller i Manchesters uteliv. När man går förbi uteserveringarna är uppskattningsvis 20-25% av gästerna transor.

På Canal street, som ursprungligen var gayområdet, ligger klubbar, barer och pubar vägg i vägg i flera kvarter och inget inträde till någon av dem. Så när musiken inte känns rätt längre går man bara till nästa ställe. Resultatet brukar bli 4-6 ställen per kväll och med minst en dricka per ställe lämnar man området lite rund under skorna.

Efter en natt med inte mycket sömn innan jag flög iväg har det nu blivit ytterligare tre sena kvällar med tillhörande 4-6 timmars sömn så man känner sig onekligen lite sliten. Fast med den underbara klubbmiljön vill man ju inte gå “hem” utan man fortsätter gärna umgås med alla nyvunna vänner, inte minst alla “hen parties” som jag av någon anledning verkade hamna mitt i. Kanske man är lite hönsmamma…..

Just nu är det tågresa till London så jag passar på att skriva lite innan jag tar en liten tupplur. Dessvärre utan internet så jag får se när jag kan ladda upp inlägget med fotona.

Fotnot: Har ett hotell med bra internet så nu kommer det förhoppningsvis lite uppdateringar under veckan. Idag, måndag, var en intressant dag men mer om det senare. Njut av bilderna så länge,
'