Jo, det är sant. Det postpaket jag skickade från Paris den 23:e Mars kom fram i veckan. Det förlöpte dock inte utan vissa missöden. Eftersom det var omdirigerat till jobbet av min franska affärskontakt, som hittade det på villovägar för 1½ månad sen, förvarnade jag mina kollegor att det nog skulle komma ett privat paket till mig med posten nån dag. Jag trodde dock inte det skulle ta 1½ månad så jag hade väl börjat ge upp tanken på att få tillbaka mina saker.
I måndags så saknade vi ett paket ifrån en svensk leverantör och medan jag ringde runt och jagade det sa min kollega att det hade kommit en postavi om att hämta ett paket på företagsposten men han visste inte var det kom ifrån. Helt uppslukad av att finna det svenska paketet bad jag honom åka ner och hämta det; "det kan ju vara posten som varit här när vi hade lunch och därför ber oss hämta det på företagsposten" sa jag till honom.
Medan jag fortfarande sökte kom han tillbaka och sa att det var inte det paketet för det innehöll bara kläder, och dessutom fanns där ingen avsändare så han trodde det var något som hade kommit fel.
Nu ramlade polletten ner i min tröga hjärna; HJÄLP, han har ju sprätt upp "mitt" paket. Han lät dock paketet ligga kvar ute på packbordet och jag "erbjöd" mig vänligast att ta hand om det och tog mig dit snabbast möjligt utan att veta hur mycket han hade öppnat det och vad han hade sett. Jodå, öppnat var det, men inte helt och hållet, och ett rött lackbälte tittade upp tillsammans med en ganska neutral svart scarf/halsduk och en inte fullt så neutral svart halsduk/"pälskrage" (det var vinter då...). Paketet togs snabbt om hand och hamnade under mitt skrivbord resten av dagen.
Konstigt nog blev det inga kommentarer alls efteråt. Antingen funderade han inte två gånger eller så "vågar" han inte säga/fråga nånting för tänk om, hemska tanke, det visar sig att hans kompanjon är transa! Haha!
Eftersom det var så länge sedan jag packade hade jag själv glömt bort en del av innehållet men han hade nog blivit "lätt" förvånad om han ur paketet tagit fram följande:
- ett par stövlar med 13 cm klack
- två scarves/halsdukar
- två lackbälten, ett rött och ett svart
- ett antal par nylonstrumpor
- en ny (med fransk prislapp) partyklänning i tyll & satin
- en ny (med fransk prislapp) leopardtubklänning som nog avslöjar mer än jag kanske vill *ler*
- en ny (med fransk prislapp) leopardtopp, tja eller vad jag ska kalla den....
- ett par Gina Tricot jeans
plus några andra tröjor, alla med Gina, Lindex eller liknande lappar i nacken.
Hade kunnat bli en riktigt intressant eftermiddag.....
Det paket som vi verkligen saknat hade Schenker schabblat med. Fem dagar att få det från Blekinge till Lund? Och när jag frågade vilka leveransgarantier de hade var svaret: "Inga". Alltså nånting i stil med franska posten. Dock så sa han efter att han konstaterat att det legat på terminalen i Malmö i två dagar eftersom distributionsbilen var full; "jag kan sätta som önskemål att ni vill ha det i morgon".
- "Önskemål"?!?! Jag visste om jag skulle skratta eller gråta men vårt "önskemål" uppfylldes och lilla lådan på 2 kg kom till oss efter "bara" fem dagar.
Nu ska vi se, 200 km på fem dagar ger en snitthastighet av 1,6 km/timme. Jag promenerar med en snittfart på 7,5 km/timme (ja, jag går snabbt) så även om jag bara gått i drygt åtta timmar per dag hade jag klarat det på 3 dagar. Fast jämfört med franska posten är de pilsnabba för de klarade bara 0,5 km/timme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar