Ett år äldre

Ja då var man ytterligare ett år äldre, men i mitt fall innebär det att jag faktiskt blev dubbelt så gammal!? Innan vän av ordning börjar skrika för full hals så finns det faktiskt en logisk förklaring till det hela; Det är nu precis två år sedan jag för första gången var ute i offentligheten som Michelle. Det är knappt jag vågar berätta var, men Härliga Hem i Hyllinge kändes som en trygg plats att testa mina vingar på då, i februari 2008. Anledningen var att jag skulle till London veckan efter och jag hade vissa planer på att utforska hur Michelle skulle gilla det. Dock så ville jag ha några timmar under bältet (eller under behå’n passar kanske bättre att säga här) innan Londonbesöket. Allting förflöt utan konstigheter och veckan efter blev planerade en dag i London som Michelle helt plötsligt tre!

Allt eftersom har sedan modet ökat och jag har bland annat besökt Berlin flera gånger. Har också varit i London, Amsterdam och Paris, men även en massa städer i Sverige. En sak som jag inte trodde jag skulle fixa var att flyga, men det har jag gjort nu en 10-12 gånger och det är aldrig några problem. Ja alltså, jag älskar att flyga, men att göra det som Michelle kändes mer tveksamt.

En rolig sak hände förresten när jag och Jessica, en annan transa, var i Berlin förra året och skulle flyga hem. Jessicas handbagage åkte fram och tillbaka genom scannern och till slut ville de öppna för att se vad som fanns i väskan.

De lyfte på tröjor och prylar och när de lyfte på nånting i ett av hörnen så stirrade två st bröst den stackars säkerhetskillen rakt i ansiktet. Han stängde snabbt och önskade en trevlig resa. Jag tror de fick nåt att snacka om senare på fikarasten. Haha.

De första gångerna ”ute” på stan kändes konstiga och man såg sig runt hela tiden och undrade lite vad folk skulle tycka och tänka. Tack och lov är det ett passerat kapitel och nu struntar jag högaktningsfullt i vad folk runt omkring mig tänker. Jag gör det jag trivs med och hoppas bara att folk lämnar mig ifred, för det är väl det enda orosmolnet idag tycker jag.

Ni som har haft förmånen/obehaget (välj själv) att lära känna mig under de här två åren har nog sett hur ursprungligt försiktiga Michelle numera har blivit mycket tuffare och figurerar i både egen blogg och på Facebook, samt inte minst på mingelbilder lite överallt på nätet.

Det känns därför nu också som om ögonblicket närmar sig när det är dags att presentera Michelle för släkt och arbetskamrater, men så mycket mod har jag tyvärr inte samlat ihop ännu. Men det kommer väl så småningom.

Fast frågan är väl kanske om man redan har blivit ”avslöjad”? Det beror ju på hur uppmärksam omgivningen är? Smyckena ligger ofta på sängbordet, sminkborttagningskrämen står på vasken, rakhyveln ligger i duschen, stövlarna står innanför dörren (med 10 cm stillettklack blir det VÄLDIGT svårt att hitta nån rimlig förklaring), nylonstrumporna och behån ligger i tvättkorgen; kjolar, klänningar och underkläder hänger på torkvindan under sommarmånaderna. Inbillar jag mig att ingen någonsin har sett detta? Eller det faktum att jag numera ofta har hårlösa armar och ben? Eller att ögonbrynen successivt blir tunnare? Ja, tecknen är nog många, frågan är om någon lägger ihop dem till ett sammanhang?

Nä, nu har jag dravlat på tillräckligt här men ”högtidsdagen” fick mig att reflektera lite, och jag kände uppenbarligen ett behov av att skriva av mig, så nu är det gjort. Till er som betraktar sig som mina vänner vill jag passa på att tacka för att ni finns, för utan er hade säkert inte Michelle heller funnits, i vart fall inte i den här omfattningen. Trots att man väl kommit lite till åren så går det uppenbarligen att hitta nya vänner som accepterar en för den man är.


Ha det bra så tar vi en skål när vi ses i vimlet nästa gång!